Inlägget är skrivet i samarbete med Lavendla
Jag har tänkt en hel del den senaste tiden på att skriva ett testamente. Det låter kanske avlägset när man är i min ålder, men ju äldre jag blir, desto mer inser jag hur skört livet är och hur snabbt det kan vända. Det är inte som att jag planerar att dö, men livet kan bli rätt tufft för de som blir lämnade kvar om det skulle hända. Ett testamente skulle säkerställa att fru och barn kan ha ett bra liv efter min bortgång. Särskilt viktigt blir detta eftersom vi har både ett gemensamt barn och flera så kallade särkullsbarn.
Visste du till exempel att barnen alltid har laglig rätt att dela på 50% av arvet efter sin förälder? I mitt fall skulle det innebära att om jag går bort ärver min fru 50% efter mig, resterande 50% ska mina tre barn dela på. Den tredjedel som tillhör vårt gemensamma barn skulle gå till min fru, och sen ärver dottern det först när frun går bort. Övriga två tredjedelar av halva arvet har mina andra två barn rätt att få ut direkt när jag går bort. Det skulle troligen innebära att min fru måste sälja huset för att lösa ut barnens pengar. Man kan aldrig testamentera bort barnens rätt till sitt arv, men med hjälp av en jurist kan man formulera sitt testamente så att bästa möjliga lösning finns.
Jag är lite besviken över att det inte fungerar som på film – När den gamla snåla gubben går bort och sen släkten samlas för att läsa upp testamentet visar det sig att han testamenterat bort hela sin förmögenhet till ett katthem. Nu är jag inte miljonär, så det skulle troligen inte bli en så stor besvikelse ändå om jag testamenterar bort alla mina köksmaskiner till ett katthem.
Jag har ändå insett efter att ett par äldre släktingar har gått bort, att just arv och testamenten är en källa till konflikter. Arv lockar verkligen fram de sämsta sidorna hos folk, så om man kan förebygga det genom att formulera ett tydligt testamente så tror jag det kan spara på många släktfejder.